Jag har hur länge som helst tänkt på att köpa en mops, men inte riktigt vetat om jag var redo för ansvaret.

I lördags hittade iallafall Peter världens sötaste mops på blocket som dessutom var billig, så vi ringde på den. Själva ägaren lät inte så trevlig och seriös men vi bestämde att vi skulle titta på den dagen efter. Vi pratade lite med vänner och familjen innan vi bestämde oss för att vi nog inte var redo. Vi hade helt enkelt ingen bra magkänsla.

På måndagen ringde Peters syster och sa att hon visste en som ville sälja en 1 år gammal chihuahua för 3000 kr. På något sätt kändes det bra och vi ringde på den. Eftersom att chihuahuan och mopsen fanns i samma stad bestämde vi oss ändå för att åka och kolla på mopsen.
Det luriga var att ägaren gav peter en annan adress än vad han gav mig när jag ringde på lördagen.
Vi kunde inte hitta hans namn på någon av de adresserna han angivit och telefonnumret  fanns inte heller någonstans. När vi ringde och frågade honom lite mer om adressen och så, sa han bara att vi skulle ringa när vi var på väg istället imorgon (tisdag). Grejen var att vi bestämt möte på onsdagen. Peter förklarade att vi ju skulle träffas på onsdagen och killen bad oss att ringa då istället, när vi var på väg. Helmysko, ville inte svara på någon fråga.

Jag som är helnojjig målade ju såklart upp västa bilden av att han skulle kidnappa oss när vi kom dit och sälja oss för trafficking.
Nej, vi bestämde oss för att meddela honom att han verkade oseriös och att vi inte skulle komma på onsdagen.
Självklart, mörkrädd som jag är vågar jag ju verkligen inte vara själv hemma. Nu är jag ju rädd att han ska söka upp oss eftersom han har våra telefonnummer. Ja, jag vet... det är långsökt! Jag ska nog vara glad att jag inte kände jordbävningen i morse, då hade jag nog bajsat på mig.

Slutligen: Imorgon (onsdag) ska vi iallafall kolla på chihuahuan, och då återstår det att se om man blir hundägare eller inte.