Igår åkte jag och min sambo till Malmö för att kolla in 3D bion med U2:s inspelade koncert i Buenos Aires på Vertigo turnén. Peter var mest sugen och nyfiken att kolla effekterna med en 3D film som inte var tecknad. För mig var det bara en bonus att det var en 3D film eftersom jag hade betalt detsamma för att se en vanlig koncert på bio med U2.

Wow vilken upplevelse! Det kändes som man stod med bandet på scenen i närbilderna och som att man stod i publiken och hoppade när dom filmade längre ifrån.
Man kan inte komma närmre känslan av att vara på en riktig koncert än detta, mer än om du är på själva koncerten live såklart.
Det var bara en massa lyckokänslor för mig, eftersom det kändes som att uppleva koncerten live ännu en gång. Den galna publiken, känslan när Larry och sedan Bono står och slår på en endast trumma ute på gångrampen.
Jag kunde knappt sitta still och kunde inte låta bli att sjunga med (inte högt såklart).
"Vertigo"-inledningen var precis lika mäktig som jag minns den. Och jag var glad att få uppleva det lysande mobilhavet unde låter "One" ännu en gång.
"Where the streets have no name" var fortfarande den bästa låten under hela koncerten, men det kan ju vara för att det är min favoritlåt.
Ett 85 minuter långt lyckorus and a lot of rock´n´roll. Se den!