U2 den 31/7 -09.

Utsikten från vårat hotell. Hur bra som helst, bara 500 m från Ullevi.


Gick och rekade lite runt Ullevi på torsdagskvällen.


Vi blev nr 41 och 42 i kön.


Det var sjukt bra stämning mellan alla som köade.


Upprop kl 01.00.


Några fler hade tillkommit när det var dags för 06.30-uppropet.


Så var det dags för det "riktiga" köandet. När vi var tvugna att sitta på alfalten och alla fick slänga sina brassestolar.


Så fruktansvärt segt dom sista timmarna. Stod upp nästan hela tiden då.


Äntligen insläppta till sista sektionen. Den innan man blir insläppt på själva arenan. Allt gick enlig köordningslistan. Ni ser ju hur många som stod bakom oss.


Peter och Jag. Klockan är 18.00 och vi är trötta, hungriga, kissnödiga och äntligen dags att få komma in på arenan.


Helt sjukt coolt! Inte en kotte på arenan (mer än dom som jobbar där) när vi går i ett led, fortfarande i nummerordning, fram till scenen. Vilken stämning!


Det går inte att fatta hur stort scenbygget är förrän man verkligen ser det i verkligheten.


Efter 24-timmars köande står jag äntligen längst fram!


Men det byggdes snabbt på bakom oss.


Ett stort tack till "gulkepskillarna" som ordnade hela kösystemet. Höll i listor, upprop, snackade med vakter, organiserade och kollade så att ingen obehörig kom in i våran kösektion.


Dom öppnar med "Breathe" och alla viftar vitt!










Larry går för första gången ifrån trumsetet under koncerten. Under en remixad "I go crazy if I don´t go crazy tonight" bankar han skiten ur en bongotrumma.


Edge och Larry ute på pången runt hela scenen.

Adam tittar rakt in i kameran, galet!

Ett mobilhav under sista numret "Moment of surrender".



Vi började köa i torsdags kl 21.00. Kan ju säga att aldrig någonsin har det varit så jobbigt att köa. Samtidigt väldigt smidigt eftersom dom första killarna som kom till platsen (som för övrigt började campade där en veckan innan koncerten) tog tag i att fixa och organisera med köandet. Dom fixade checklistor där det stod ens namn och könummer. Sen var man tvungen att vara på upprop vid olika tider, var du inte där då blev du ströken från kön.
Hela torsdagen och natten var vädret helt ok. På själva koncertdagen (fredagen) började det däremot ösregna. Jag trodde aldrig det skulle sluta! I och med att vi var tvugna att slänga våra brassestolar redan på förmiddagen, blev det ganska påfrestande att köa dom sista typ 8 timmarna.
Det var skönt att veta att vi som hade köat längst (dvs 300 pers) släpptes in först och i nummerordning. När dom 300 personerna väl var inne släppte dom in dom andra. Så jag var alltså person nummer 41 in på arenan. Det var sån jäkla känsla att gå in där, alla helt lugnt på led och höll varandra på axlarna.

Förbandet var faktiskt rätt bra (Snow patrol), men hade så sjukt ont i ryggen så jag kände att jag var tvungen att spara alla krafter jag hade.
21.30 kom U2 äntligen ut på scenen! Ryggvärken var så gott som bortblåst. Jag hade funderat lite innan på att se ett par låtar längs fram och sedan gå iväg, kanske sätta mig ner och se resten på håll eftersom jag inte trodde ryggen skulle palla. Men jag kunde bara inte, det var för jävla skoj att stå där framme. Vilken koncert och vilket ös. Det var verkligen något specielt. Dom sista låtarna kom "With or without you" och "Moment of surrender" och jag kunde helt enkelt inte sluta lipa. Jag vet inte om det var alla påfrestningarna som släppte, eller för att låtarna var så fruktansvärt bra, eller om det var för att jag visste att koncerten snart skulle vara över. Samtidigt som jag kände att jag höll på att ramla ihop vilken sekund som helst så kände jag att jag aldrig ville att det skulle ta slut. Tyvärr lär det väl dröja ytterligare fyra år innan dom kommer igen.

Idag känner jag mig bakfull. Det är väl antagligen sömn, vatten och matbrist. Det får bli en dag på soffan med huvudvärk, men det var lätt värt det!









Kommentarer
Postat av: Malin

shiiit Becca va coolt. Du var ju längst fram!



KRAM

2009-08-01 @ 20:22:33
URL: http://malinarnesson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0