Idag, som alla andra dagar när jag diskat upp ett berg, städat huset eller rent av lagat mat bara, känner jag mig så himla nöjd. Jag (och jag vet inte om alla gör det) betar automatiskt av det från min osynliga lista i huvudet.
Det slog bara mig idag att imorgon kommer det vara samma sak. Och i övermorgon. Tänk vad mycket tråkiga och ganska onödiga, eller iallafall inte livsviktiga saker vi gör varje dag.
Det fick mig att tänka lite på livet. Om man inte har något sådär jätteroligt jobb, eller super mycket pengar vad är då meningen med livet? Man går bara i sitt mönster och gör det som "måste" göras. Disk, tvätt, matlagning, städning, strykning!
Perfektionst som jag är har jag svårt för att ha fullt med disk när det kommer hem gäster och till och med om jag är själv. Jag vill ha snyggt omkring mig när jag ska äta. Nu förstår jag verkligen vad mamma menade med att man ska ta disken med en gång efter sig, eller varför man ska bädda sängen. Jag har blivit likadan!
Man kanske helt enkelt blir lyckligare om man kan lära sig leva med lite skit i hörnorna, endast tvätta när alla kläder är slut osv..

Detta var inget jag brydde mig alls om tidigare så min mamma kan inte förstå att jag kallar mig för perfektionist, men det är kanske något som kommer med vuxenlivet, eller?!