Kollade på Foo Fighters live at Wembley Stadium igår när de uppträder inför 86 000 personer. Och det finns fan inte ett hår på hela kroppen som inte ställer sig i denna låten. Shit vad jag älskar den! Blödig som jag är älskar jag när Dave faktiskt bryter ihop lite i mitten på låten för att han är rörd. När jag börjar lyssna på ett band bli jag alltid besatt. Sist var det Mötley Crue och nu verkar det som att Foo Fighters får ta över.